Nu har det hunnit hänt sådär mycket igen och jag får aldrig tid att skriva ner något, men nu ska jag göra ett försök. Natten mellan den 9:e februari och den 10:e är nog en utav dom värsta i mitt liv och även veckan som kom efter det. Det började med att hostan som Leia haft till och från 2 veckor blev extremt mycket värre och hon hade även hög feber. Det höll i sig på söndag morgon så vi ringde sjukvårdsupplysningen som tyckte vi skulle åka in med henne till akuten. Sagt och gjort, vi klädde på oss och styrde kosan mot sjukhuset. Dock har vi aldrig behövt spendera så mycket tid på akuten tidigare så vi tänkte inte på att ta med oss någonting att äta eller så. Tur att jag alltid har bananer och ibland kakor i väskan vid akuta blodtrycksfall! ;-) Så Leia fick något att äta i alla fall.
Vi väntade, väntade och väntade. Sedan fick vi komma in på ett rum och träffa en gammal gubbe som kallade sig själv läkare, han lyssnade på Leias lungor...sa han i alla fall, fattar inte hur han kunde ha hört något alls när hon bara skrek och skrek för han skrämde livet ur henne. Sedan kom en sköterska och stack henne i fingret för att ta snabbsänka vilket Leia heller inte gillade såklart. ;-( *ont i mammmahjärtat*
Sedan kom ytterligare en läkare in, en kvinnlig, från barnjouren och även hon sa att hon lyssnade på lungorna och kollade öron och sånt. Men skickade hem oss med Mollipect och sa att det var falsk krupp. Sänkan låg på 29 så visst var hon sjuk i alla fall. Så mycket kunde dom konstatera. Men jag älskade sköterskan där. Hon var jättegullig med både mig och Leia! ;-)
Dagarna gick, vi proppade stackarn full med avedon och Mollipect, febern vägrade ge med sig, hostan fortsatte, så på tisdag eftermiddag när hon inte ville äta eller dricka längre och febern fortsatte vara över 40 strecket, så fick jag nog av att terrorisera sjukvårdsrådgivningen som bara verkar ha ett svar när barn har feber och det är "Det är vanligt att barn har feber i 3 dygn". Det var det enda svar jag fick trots att jag upprepade ggr sa att hon inte ville äta, dricka och bara hostar. Så jag ringde vårdcentralen istället och hoppades på en mer förstående person och jag hade tur. Hon blev lika orolig som jag, mne tyckte ändå vi skulle avvakta och se om febern fortfarande höll i sig en natt till. Hon ringde då upp runt 10 tiden på onsdags morgon och frågade om läget var likadant och det var det, så vi fick komma in runt 11.30. Fick träffa jour sköterskan som också var en sån där..jaja men det är vanligt att barn har feber flera dagar...JAJA jag har hört det nu, men jag stod på mig och sa att det var inte bara feber, hon dricker dessutom inget och är helt slö. Så vi fick ta en snabbsänka till och sedan prata med en läkare som var heeelt underbar. Hon sa att sänkan var på 160 och mer och att hon hördes konstig i lungorna så det var nog lunginflammation, så hon skrev en remiss och sa åt oss att åka in på barnavdelningen på sjukhuset på direkten. Vid det här laget var jag nära att bryta ihop totalt. Min lilla flicka, lunginflammation. ;-(
Väl på barn fick vi träffa en till läkare, urgullig tjej och även några härliga sköterskor som skämde bort Leia ordentligt. Nog för att hon inte brydde sig i nåt bara hon fick sitta hos mig och halvsova. Dom tog en mer ordentlig sänka, proppade i henne lite ipren och skickade oss vidare till röntgen, dit jag inte fick följa med in pga bebisen i magen, så jag satt och hörde min lilla dotter gråta där inne. Tur att Anders var med säger jag bara, annars hade jag brutit ihop alldeles. Väl tillbaka på avdelningen fick vi ett "mysigt" rum och la oss för att vila. Dom kom och berättade att min lilla stackare har dubbelsidig lunginflammation och att dom ska komma och sätta dropp och börja med antibiotika genast genom droppet så det går direkt ut i blodet. Ja lycka till att sticka min lilla knubbsäl med nål, dom skulle även ta blodprov. Dom försökte ca 10 stick innnan dom äntligen gav med sig och tillkallade narkosläkaren som satte den på första försöket. Min stackars flicka var alldeles knäckt och förstod inte varför dom ville henne så illa. Efter den pärsen bröt jag till slut ihop och både jag och Leia grinade! Anders visste inte vem han skulle trösta.
Men sen fick vi vara ifred efter vi fått reda på att sänkan låg på 280!!!! Hur hög som helst. Stackars Leia.
Dagen efter åkte ju såklart droppet ur! ;-( Samma sköterska som inte insåg efter massa stick att hon inte kunde göra det på Leia kom såklart in för att sätta ett nytt, men efter 3 försök var det stopp, ville bara skrika åt henne att sluta, usch vad jobbigt det var. Men narkosläkarna var upptagna med operation och ingen annan verkar kunna sticka odentligt på så små barn så det fick bli en sond istället genom näsan :-( Uschamej.
Men det gick efter ett panikskrik, gråt och massa spyor. :-( Som tur var så slutade hon bry sig om den direkt nästan. Skönt, inga mer stick eller plåga Leia.
Sedan var det mest tv-tittande och trugande att försöka få henne att äta som gällde.
Vi var kvar från onsdagen till söndagmorgon. Vi hade dessutom permis fredag-lördag på dagen. Åkte bara in igen på kvällen för att hon skulle få isig vätska på natten.
Väl hemma hade hon piggnat till ordentligt, börjat äta mat igen och dricka. Så det var skönt. Men nu har jag väldens mammaigaste lilla flicka, inte ens toan får jag gå på utan henne. Gör ju inte saken bättre att inskolningen till dagis började i måndags. Fröknarna tycker inte ens att jag ska vara med för att göra det värre så Anders får sköta det och det går ganska bra, men i brist på mamma så är hon pappig istället. Hon är såå go.! ;-)
Så nu är hon då frisk i alla fall, men usch vilken pärs det var! ;-(
Och nu saknar jag alla underbara sjukskötersor som kikade in och undrade hur det gick och om vi ville äta nåt osv. Helt underbara var dom, förtjänar definitivt massa löneökning och massa kramar.
Hade dessutom ultraljud på alla hjärtans dag så farmor Eklund kom och skötte Leia den korta tiden. Det var en livlig krabat i magen vilket jag redan känt! ;-) Men fick ett senare datum, beräknad till den 2 a augusti. Var då i v. 15+4. Nu är jag i v 17, går in i vecka 18 på söndag. Nu ska jag försöka ha koll. ;-)
Ne nu blir det sängen. Nu är det uppdaterat i alla fall! ;-) Om det nu är någon som läser! ;-)
Godnatt!!!
