...eller jag har väl varit levande hela tiden, dock väldigt instängd och utesluten från det man kallar "normalt" liv. Sedan julafton har barnen varit sjuka. Nästan en månad med andra ord.
Det har inte varit lätt och det har inte varit roligt, men äntligen är vattkoppsperioden över!!!
Leia fick det på julafton, Maya två veckor efter och strax därefter insjuknade Isabelle och det blev då bara värre och värre. Leia hade det rätt lindrigt, hon hade bara en natt som var jobbig. Maya verkade inte lida alls under de första dagarna, men under det fjärde dygnet hade hon det helt plötsligt jättejobbigt. :( Fick prata med barnavdelningen på sjukhuset och fick Tavegyl utskrivet, men det funkade inte för vare sig henne eller Isabelle :/
Vi provade alla tips vi kunde hitta...zinksalva, badda med kallt vatten, tavegyl, potatismjöl...osv. Isabelle hade det värst av alla tre, hon vaknade nästan varje natt i en hel vecka och grät och gnällde. Både hon och jag höll på att bli alldeles galna... :/ Och under hela den här tiden kunde ingen utav oss göra så mycket. Jag är då en av få mammor som håller mina barn hemma när dom är smittbärare vilket jag önskar fler föräldrar kunde göra också. Vattkoppor smittar dock innan dom syns så det är ju i princip omöjligt att veta, men när dom väl bryter ut så vet man ju att dom smittar tills dom torkat ut.
Sen finns det ju dom som inte har något emot att barnen blir smittade så man har det gjort innan dom blir äldre och då är det ju en sak. Jag tänkte mer på föräldrar som utsätter andras barn för magsjuka trots att dom vet att det smittar hur mycket som helst...så svårt är det väl inte att ha sina barn hemma 48 timmar efter sista kräkningen?
Nej, nu går vi mot ljusare tider hoppas jag och bättre humör också tack. Har haft en ordentlig svacka nu ett tag och inte varit så pigg på att göra något alls. Bara att gå utanför dörren har varit som ett enormt projekt, men det verkar ge med sig lite nu. Jag är ju van, det är bara så fruktansvärt synd om tjejerna när jag hamnar nere i kvicksanden. Nej men nu är det slutpratat om sjukdomar och negativa saker...
Jag kanske har planer till hösten, dock låter jag det vara osagt tills det nästan är klart då jag inte ens vet om det genomförbart. Men hoppet lever och jag ser ljuset i tunneln...låt oss hoppas att det inte är ett tåg bara ;)
Annars är allt som vanligt i familjen Eklund/Jakobsson, jag saknar min familj så otroligt mycket. Har ju dock fått upp lillasyster hit till norr, synd bara vi knappt har hunnit umgås nåt :( DET ska det bli ändring på!!!
Det här kan nog vara det mest sega och ointressanta jag skrivit om på evigheter, men nu skriver jag nåt i alla fall!! :-p
Om några veckor blir jag faster igen!!! :D Det är såå spännande!!! :) Lilla Alice ska få ett litet syskon och mina tjejer får en till kusin! =)
Nej nu måste jag sova, ska äntligen få en vanlig måndag imorgon..Leia till förskoleklassen, Isabelle får förhoppningsvis komma till dagis (fröknarna har också varit sjuka) och jag och Maya ska städa bort vintern och göra vårfint!!! Optimisten är tillbaka! Kanske man hinner med några ärenden också! :)
På torsdag ska jag till Umeå btw, kolla upp mina knasiga leverfläckar.. ska bli spännande...jag hoppas dom är cancerfria...Fuck cancer!
