Ja nu är det verkligen nära innan man har en lite bebis i famnen igen :-)
Dock är inte allt så gullegullpluttepluttsnuttisnuttit just nu. Är fruktansvärt less på att ha ont, blir då på dåligt humör, får sämre tålamod och jag har aldrig varit en sån där kvinna som blir vacker och strålande när jag är gravid. Jag blir stor som en flodhäst, bristningar på mage, tuttar och lår och svullen överallt...MEN...det är värt det i slutändan helt klart, men min kropp säger ifrån nu och jag har bestämt att det kommer att vara sista bebisen som kommer från mig i alla fall.
Vill vi ha fler barn i framtiden är det nog adoption som gäller eller så kan man ställa upp som familjehem. Det finns alltför många barn ute i världen som behöver en mamma och pappa och framför allt trygghet.
Är lite av en bitterf**** idag. Är irriterad på att bara gå hemma, har ju gjort det sen 28:e mars så man är
lite less.
Anders jobbar hela helgen så jag är själv med barnen och dom tycker såklart att jag är världens tråkigaste mamma för jag orkar inte göra så mycket med dom... :( Bryter snart ihop av dåligt samvete, kombinerat med ont i ryggen och fogarna. Klaustrofobiångest!!!
Jag tänker fortsätta tycka synd om mig och barnen en stund till sen kommer Anders förhoppningsvis snart hem från jobbet.
