19 september 2009

Nyopererad och utsövd

Ja, den nervösa väntan är över och operationen är nu bara ett smärtsamt minne ;-)
Jag blev inskriven den på onsdagen den 15:e septmeber och fick då träffa en läkarsekreterare först, vänta en stund, lämna blodprov, vänta mera, träffa 2 läkare, vänta ännu mera, åka ner till narkosläkaren och bli lugnad (han hade dessutom dom blåaste ögon jag någonsin sett), sen upp igen till avdelningen, pratade lite mer med sjuksyrrorna och sen fick jag åka hem. Äta fick jag göra fram till 4 på morgonen om jag ville, dock somnade jag redan runt 21.00. ;-)
Kl 8.30 lämnade jag och svärmor flickorna på dagis på torsdagen, sen skjutsade hon mig till avdelningen.
Väl där fick jag vänta mer....tills dom äntligen kom och gav mig en säng och då hade jag hunnit bli så nervös så jag skakade. Fick 2 alvedon (!!!), vad dom nu skulle hjällpa mot ;-p, sen fick jag byta om till de snygga sjukhusskjortorna, lägga mig i sängen och sen skjutsade dom ner mig till operation.
Där svamlade jag med narkossköterskan, hon trodde nog jag var full redan eller nåt, men jag babblar väldigt mycket när jag är nervös! ;-)
Men efter lite förberedelser fick jag någonting insprutat i droppnålen som var helt gudomligt. Det for direkt upp i skallen och började som åka runt. Hur skönt som helst. Har aldrig varit så avslappnad, sen sov jag =)
Sen har jag inte så mycket minne. Ringde Anders runt 16.30, kraxade fram att jag levde, men kunna knappt prata för jag hade varit intuberad. Mådde illa, fick morfin, mådde bättre ;-p
Sen sov jag nästan konstant hela kvällen och natten.
Dagen efter hade jag ONT, men inte så farligt i magen, utan i axeln. Hade blivit nåt tryck på den. Men det gick bra med lite sprutor. Tur man inte har frigång till dom ;-p

Annars gick allting bra, blev hemskickad efter lunch och dom sa att alvedon och ipren räcker bra. Jag tyckte dom var otroooligt snåla, jag ville minst ha tradolan eller nåt. Men väl hemma räckte det bra, bara jag fick vila.
Mamma kom strax efter jag kom hem och hjälpte till med ungarna. Under tiden jag sov hade dessutom svärmor hjälpt till här hemma så flickorna inte behövde gå på dagis så tidigt. Städat hade hon gjort oxå *snäll*

Och nu klarar jag mig utan smärtstillande, men ska jag börja röra mig avancerat mycket får jag nog ta nåt. Min mage är gul, blå, röd och sträckig :-(
Annars är allt som bra, Leia har helt slutat med napp, kanske jag redan skrivit om?! :-)
Hon är såå duktig.
Isabelle hade ramlat och slagit i näsan igår ;-( på dagis. Stackarn. Hon är så duktig att gå annars, hon springer nästan fram.
Ååå saknar dom. Anders tog med dom ut till rålund igår kväll så jag skulle få vila i helgen, men det är trååååååkigt.
Nu ska jag kanske ta en promenad i höstvädret tror jag.

Update=check

5 kommentarer:

  1. åååh vad glad jag blir att du mår bra! Nästan ännu gladare att Leja lyckats sluta med nappen :) Slipper jag känna mig så elak mot henne, hehe! :) Hälsa Anders och barnen!
    Kram Maria :)

    SvaraRadera
  2. Skönt att det gick bra.. och att dom gjorde ett bra jobb!

    Det är bra med Paracetamol innan, vi ger patienterna 2 gram, för att narkosen ska ta bättre. Jag vet inte varför, men det funkar på i stort sett alla :)

    Jag är också lite rädd för att bli sövd.. en konstig känsla att veta att man är i någon annans händer för ett tag (och sen illamåendet efteråt, fyyyy). Hoppas man slipper!

    SvaraRadera
  3. Hur mår du nu då gumman??? allt bra??? Saknar dej som faaan! var så skönt att ha er hemma igen.. dags att flytta hem snart? ;-)

    Pusss pusss <3<3<3

    SvaraRadera
  4. Ja, visst är det konstigt att som mamma "får" man inte vara trött och grinig? Du ska jobba, åka hem, laga mat, städa och se glad ut när du gör alltihop!

    Hoppas ni har det bra, saknar er!
    Kram!

    SvaraRadera
  5. dags att uppdatera nu :)

    SvaraRadera