Det blev så tomt! :-(

Jag känner mig svår idag...känner mig fruktansvärt ensam, men vill helst inte umgås med någon heller just nu.
Skulle vilja ha på mig en osynlighetskappa och smyga in i ett rum med massa folk så jag kan vara nära folk utan att dom ska behöva se eller höra mig. Jag vill bara vara...men inte ensam.
Blev så otroligt tomt utan vovven här hemma. Han är så go. Igår kväll när jag kom hem från jobbet så la han sig bredvid mig och la sina framtassar på min arm, som att han skulle hålla fast mig. Försökte även sitta i mitt knä några gånger :-) och nu är det inte en liten knähund vi pratar om utan en stor, klumpig, hårdhänt stövare :-p
Synd att jag inte har den tid som en hund förtjänar. Då skulle jag ha en fyrbent vän ikväll. Då skulle jag definitivt inte känna mig så ensam just nu.

Barnen sover, Anders jobbar natt...

Usch, hatar när jag blir på sånt här humör, svår och konstig.

Ska snart bädda sängen. Morgondagen kommer att tillbringas med mopp, trasor och dammsugaren. Har även lovat Leia att vi ska ge stora rumsmattan massa stryk :-p Ska piska den ordentligt. Det kanske är det jag behöver. Kan avreagera mig lite på mattan.

Hade besök av mamma och Mikkan för ett tag sen..ja i samma veva som vattnet blev parasitsmittat eller var det nu kommer ifrån... Det var helt underbart att få rå om dom en stund, men som vanligt är det alltid för kort stund och för mycket runt omkring.
Ska bli härligt att få åka ner i sommar. Blir nog en tripp till Furuvik eller Eskilstuna också. Titta på massa djur, ungarna vill så gärna prova på ponnyridning och åka karuseller så det ska vi försöka hitta på nånstans.

Får besök av Emma snart :-) Inte snart nog dock..i början på juni. Skönt man har nåt att se fram emot!!

Jag är så trött...men har haft ordentliga sömnproblem de senaste nätterna. När jag väl somnat har jag drömt massa knas, mardrömmar och sånt. Vaknat, somnat, blivit väckt, somnat, vaknat livrädd, vridit och vänt på mig miljoner ggr och till slut gett upp.

Lyssnar på Type O Negative och jag kan ju säga att det inte hjälper humöret så där jättebra åt rätt håll!
Fattar inte vad det är med mig... känner för att slå näven i bordet och jag har så mycket jag vill göra, men hälften skiter sig tack vare att vi bor åt helvete för långt bort från resten av världen.
Ja jag vet, tjat, gnat, nu börjar hon igen...hon längtar ner till Dalarna bla bla bla... JA TÄNK FÖR ATT JAG GÖR DET!!! Varje dag, hela jävla tiden...
Men det enda jag kan göra är tydligen att le snällt, bita ihop, fortsätta låtsas att det funkar för vad har jag för val egentligen? Det är inte bara att skaffa nya vänner, hitta ett jobb och sen är det bra så. Det är inte så jag funkar i alla fall. Jag har faktiskt underbara vänner här, jag har ett jättebra jobb med härliga arbetskamrater, jag har de två finaste barnen man någonsin kan önska sig, jag har en sambo som gör sitt bästa...men ...
Håll käften och var tacksam då!!! Eller?

Äh, uttjatat ämne som inte leder nån vart. Smile for the audiens! :-)