Oj så trött jag är...

Jag har nyss kommit hem från jobbet, knaprat lite ipren och alvedon för den jävliga halsen som har gjort ont i 3 veckor, och nu ska jag bara a det lugnt och njuta av sista kvällen som ensam. Ja för man får faktiskt njuta av att vara ensam trots att man har barn. Jag vet att egentligen borde jag skriva "Jag saknar mina barn så mycket, jag är inte hel utan dom, jag kan inte andas utan dom" osv. Men faktiskt så har jag spenderat heeeeela min sommar med dom och inte gjort så mycket annat. Självklart saknar jag dom när dom inte är hos mig, men ibland behöver man kunna ta det lugnt, tänka på sig själv och bara skita i resten.
Sara...jag förstår precis vad du menade i ditt inlägg...att inte många vågar erkänna att det är skönt att vara utan sina barn ibland och att man faktiskt kan bli jävligt less på allt och alla ibland. Ska man liks ha en blogg är det väl lika bra att vara ärlig. Vill man inte att hela världen ska veta allt så skriv en dagbok på vanligt papper eller lösenordsskydda bloggen.

Jag började inte jobbet förrän 10.45 idag så jag fick äntligen en sovmorgon. Inga barn som väckte mig, ingen A som väckte mig med sin förbannat högljudda väckarklocka utan bara tystnad till kl 9.00 =) Helt underbart.
Cyklade till jobbet, var där till 17, cyklade hem på rast, började om 19.00 och slutade kl 21.00. Cyklade alltså 4 vändor och det känns kan jag säga. Det är tyngst dit, för då är det massa uppför, men då är det desto bättre med nedförsbackarna hem :-)
När jag kom hem insåg jag att det är dags att skaffa massa mysbelysning, det börjar vara väldigt mörkt om kvällarna nu.

Jag och A åkte till Mio igår kväll och beställde ny soffa och en säng till Leia. Så nu är det dags att säga farväl till kolosserna, mina underbara soffor...men dom är alldeles för stora och jobbiga att hålla rena.

Att vara ensam är både på gott och ont har jag märkt...jag tänker lite för mycket på både det ena och det andra. Har så mycket jag ångrar (ja jag vet att man aldrig ska ångra nåt), för jag vet att det gör inte någonting bättre. Fattar ibland inte varför man gjort eller sagt vissa saker. På gymnasiet till exempel så var jag så jävla feg, istället för att ta tag i saker och känslor, ignorerade jag problemen och hoppades att dom skulle försvinna av sig själv. Och jag var så förbannat jävla naiv, det är jag i och för sig fortfarande, men nu kan jag då säga ifrån när jag inser att jag känner mig lurad (vilket kan ta ett tag ibland)
Har blivit så mossig i skallen...kan inte tänka ordentligt,,,är som att alla hjärnceller har tagit semester, har så svårt att koncentrera mig. Förut kunde jag ju skylla på graviditet och amning och sånt. Vad ska jag skylla på nu?

Jaja, jag kommer säkert skriva mycket mer om mitt förflutna för jag har mycket därifrån jag fortfarande bearbetar...

Men nu ska jag sluta svamla och ta nåt att äta, man blir hungrig av att cykla...