Ärlighet!

Jag ska vara riktigt ärlig...jag finns inte kvar längre...jag försvann nånstans på vägen (som herr Winnerbäck så fint en gång sa)...
Lever man för fort, utan att stanna upp, glömmer man bort sig själv och när man då försöker hitta sig själv igen...då märker man att man är helt vilsen...men kanske man hittar rätt väg, men om man då verkligen hatar det man hittar...vad fan gör man då???
Kanske att man ska gömma sig i skogen och springa vilse igen och kanske gå fel väg med flit och hoppas på det bästa?! Observera, jag gnäller inte, jag är bara i en av mina funderingar.
Har kanske åkt på en för tidig 30-års kris? *haha* Why not, kan skylla på det i alla fall.

Nej men på riktigt, jag har varit med om både det ena och det andra, förlorat en del, fått desto mer...aldrig skulle jag väl tro att jag (JAG) skulle sitta här med sambo, två underbara döttrar i ett radhus med volvo. (Bilen är inte inne i radhuset  *doh*;-/)
Samma jag som satt i Liljekvista parken med skinnrocken som filt, drickandes folköl eller Aurora, rökandes alla dessa cigarretter med mina underbara vänner. Några har jag minsann kvar...vänner alltså, några försvann med tiden. Ciggarna med som tur är :-p Alltså dom försvann *flum*
Samma jag som levde på havregrynsgröt eller makaroner (ibland med ketchup), spenderade pengarna på 6:or med whiskey på krogen istället och såklart...popcorn och coca cola (på burk) på söndagar!
Samma jag som rullade nerför backen i Leksand (Gropen) bara för att det var kul.
Jag var inte den familjära typen, visst var jag barntokig redan då, men det var sååå långt borta. Nu sitter jag här och förstår inte vad meningen var med allt före barnen... Jag kan ju fortfarande göra allt det där ovan, om jag skulle vilja. *haha* Till sommaren kanske ni ser mig rulla nerför Gropen eller springa runt i en skinnrock med blått hår. Just wait an see :-)
Jag ska bli en sån där mamma alla stackars barn skäms över...Leia kommer säga nåt stil med: "Men åååååå mamma, måste du alltid skämma ut mig, varför kan du typ inte vara normal asså ba liksom" Eller nåt...
Som vanligt vet jag inte vad jag ville med det här, men det är som vanligt bara min hjärna, (som inte funkar ok förresten) den vill inte samarbeta med mig. Vill någonting..vill som få ut det, men det blir bara flum, jag kan inte stanna kvar i tankarna länge nog för att hinna få ner det begripligt skriftligt. Men JAG vet ju vad jag menar i alla fall...ibland :-p

Nu ska jag ta min icke fungerande flumhjärna och uppsöka sängen, jag hotade förresten Anders att han och Leia får snart byta plats för hans snarkningar har fan blivit värre eller så är det jag som är mer känslig?! Har inte fått en blund på snart 1 vecka, dock inte bara hans fel. Isabelle har ju hostat som en tok stackarn, men det är bättre nu. Hoppas jag kommer att kunna somna bara, sov en stund med lillan på eftermiddagen.

Welcome to my world...den ickefungerandesomdenskavärlden