Guld och ensamhet!

Guld och ensamhet, det är min dag kort sammanfattad.
Kalla, Wikén, Ingemarsdotter och Haag gjorde en fantastisk insats och knep guldet i dagens OS-stafett...riktigt jävla häftigt tycker jag!!!! :-D

Mina barn är mina guldmedaljer, mina allra största vinster. Dom ger mig så otroligt mycket glädje varje dag, (ja, massa gråa hår också) ;-), men framförallt är det så fantastiskt häftigt att få uppleva deras framsteg...

...som Leia när hon kommer hem från hockeyträningen, röd om kinderna, lite ledsen över att hon fått en puck i magen, men ändå gläds åt att hon räddade ett skott med magen som annars skulle gått in i mål för motståndarlaget. Hennes entusiasm när hon fått läxa i skolan, speciellt matteläxan, hoppas det håller i sig i många många år till!! :-)

Isabelle, som både kan räkna och läsa, nästan lika bra som Leia trots att hon bara är 5 år...
... och glädjen i hennes ögon när hon märker att Maya ser upp till henne och härmar allt hon gör och säger.De brukar sitta och mysa i soffan när Maya blir lite trött och då sitter hon och drar Isabelle i håret och tålamodet storasyster har då, det är helt fantastiskt att se! :-) Syskonkärlek deluxe!

Maya, yrvädret, illbattingen, som lär sig massa nya bus och jävulskap varje dag, men även många nya ord och meningar. Igår, tajmat på alla hjärtans dag, säger hon för första gången. "Ässka diiiig"...
Dessutom direkt på morgonen innan vi ens klivit upp ur sängen, väldigt bra start på en väldigt underbar dag.

Vi slog till på stort och åt hjärtformade våfflor till lunch, till middag blev det tacos och efterrätten blev en riktigt sockerchock till tårta, som vi åt rester av idag. Men vi hade en väldigt lugn och harmonisk dag, vi firar mest för barnens skull, dom tycker det är en rolig tradition.
Leia hade gjort ett jättefint hjärta på skolan åt hela familjen.

Ja nog om guldet, annars har det varit ensamma två dagar nu...
Jag har ledsnat ordentligt på Facebook och bestämt mig för att gå ur, eller ta en paus, får se vad det blir framöver, men som det känns nu är det inget jag tänker gå tillbaka till.
Jag har min mail, bloggen, instagram och min mobil...man kan visst ringa med den också, inte bara surfa :-p
Det är så mycket negativitet, alla delar samma saker, alla diskussioner börjar vara väldigt enformiga, då alla slutar ofta på samma sätt...alla ska hävda sin rätt, ingen kan lyssna på någon annan och ta till sig ny information utan är oftast fasta i sina åsikter.

Alla dessa diskussioner om feminism, Sverigedemokraterna, fattiga vs rika, vädret, träning....Ja det är samma sak hela tiden. Jag behöver något nytt...men till att börja med tänker jag ta tillbaka mitt "riktiga" liv...jag ska vara här och nu, inte där och då...

Men det som gjort mig mest ledsen på Facebook är människors brist på empati...
År 2014 hoppas jag verkligen bli ett förändringens år och det till det bättre...politiskt, men framförallt hoppas jag medmänskligheten hittar tillbaka till Sverige...

Men åter till mitt favoritsamtalsämne, mig själv.... :-p
Nästa vecka har jag två prov i två olika ämnen och förutom det har jag tre andra kurser att hänga med i, tre barn att sköta (ibland fyra på Anders dåliga dagar :-p), dagliga bestyr som matlagning, tvätt, disk och städning.
Det är obegripligt för mig hur jag faktiskt har haft tid att slöa på Facebook så mycket som jag gjort.
Ska ge mina barn massa mer tid, ta tag i mitt träningsprogram som legat på is ett tag och sen ge allt sista terminen på Komvux...till hösten hoppas jag att det blir Högskolan! Funderar på att ge högskoleprovet ett försök nu till våren...första gången! :-)

Men nu ska jag ta min ensamhet (Anders är på galej) och provsmaka morotsrutorna jag bakade tidigare...Men ensamhet är inget negativt idag faktiskt...jag njuter av att flickorna för en gångs skull somnade utan en timmes bus och bråk före, Maya skrek inte så fort jag gick 2 meter från sängen och ingen av dom har vaknat en enda gång och varit ledsna än så länge..peppar.peppar.
Dom brukar iofs inte vara särskilt ledsna på kvällarna, förutom Maya, men dom har för vana att vara lite extra mammiga när inte pappan är hemma.
Men nu...morotskaka...nom nom...