...äh, hade massa saker att skriva, men det får vara...vissa saker pratar man tydligen inte om trots att jag bara vill skrika rätt ut och berätta vilket helvete det kan vara ibland...
Nej, det handlar inte om någon annan, bara om mig själv och hur jäkla less jag är på mig själv.
Är det någon som är sugen på att ta över mitt liv en dag eller två så jag får vila upp mig från mig?
Är spyless på mig och mina moods och all skit som går runt i skallen. Jag jag jag...
Som sagt, jag är så jävla trött på mig själv...vill ingen byta? Jag säger upp mig!!!
Nej, men allvarligt. Jag tror bestämt att det behövs en förändring, en ordentlig en, jag vet bara inte var jag ska börja.
Imorgon ska jag i alla fall bete mig som en mamma...mamma åt de härligaste flickorna i världen. När dom har somnat på kvällen ska jag bete mig som...ja det lär väl visa sig...en som inte har några problem kanske?! Bara ha roligt! Jag hade då tänkt ha en trevlig tjejkväll med Jenny och kanske ta en sväng på Allstar. Sen på söndag återgå till att vara mamma igen...på måndag ska jag jobba igen.
Jag får väl börja så och se vad som händer. Önskar att jag orkade vara allt jag vill vara, men orken och lusten finns inte där. Men vi går snart mot ljusare tider...och jag tänker börja med helgen och ta det därifrån.
Nästa vecka ser ut så här: Måndag..vårdcentralen och jobb, tisdag jobb och personalmöte med julbord, onsdag ledig, torsdag jobb, fredag kvällsjobb, lördag personal"fest", söndag Leos lekland kalas. Veckan inbokad och optimist som jag är så väntar väl bara nästa sjukdom att hugga tag i oss och klämma ur de sista krafterna som finns kvar...Energipåfyllnad tack!!! Eller trevliga överraskningar...är fruktansvärt trött på de tråkiga överraskningarna...
Undrar om det ens är tillåtet att vara så här nere...jag har faktiskt världens härligaste små flickor som får mig att le varje dag, tak över huvudet, pengar på kontot, en sambo som gör sitt bästa för att förstå alla galenskaper, jobb med härliga kollegor, min hälsa (eller ja, men nästan i alla fall). Men ändå, det är något som snor all min energi...något som gör mig väldigt låg till och från...
Men som jag sagt tidigare, det svajar, dalarna är väldigt djupa så det tar tid att kämpa sig upp till bergstoppen. Väl där är jag för slut att orka njuta av utsikten så jag trillar ner igen...
Men det blir nog bättre när jag väl får utredningen klar, vad det är som spökar.
Skrev visst mer än jag tänkte..ja alltid roar man någon. Imorgon känns det säkert bättre...Ska ta mig till sängen och förhoppningsvis kunna sova en stund..det är ju inte fullmåne nu i alla fall... ;-p
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar